Tack alla ni som ställt upp. Tack till er som har gått in å läst mitt inlägg, tack till er som har funnits här för mig när jag haft det som jobbigast. Ni e guld allesammans.
Hur e livet nu?
Livet atm rullar på. Har en föreläsning torsdagen den 2 Juni i en aula i Visby där jag och mina 3 andra girls skall föreläsa om näthat och mobbning. Och sen så kommer en väldigt rolig nyhet..

Jag skall vara "musikansvarig" med andra ord DJ på skolavslutningen när Petter skall spela. Hur najs??

Tänk att jag orkar göra detta trots all skit jag fått gå igenom. Och nu skall jag spela igen.. Så jävla lycklig, man skall inte låta mobbarna vinna..

Tack till er alla. Ni är guld.

Jag valde inte detta, jag valde ingenting. Det var ni som bestämde.

Denna tid mådde jag bra, liten och inga problem.

En lång vecka har nu passerat. En lång och sorgsam vecka. Frågor utan svar, och svar utan mening. Well. Dom flesta vet nog vad som hänt. Men till er som inte vet läs vidare.

Lördag 12/3-16

Jag och mina vänner hade bestämt i ca 1 vecka att vi skulle ses på lördagen. Vi alla skulle umgås och ha det så sjukt bra. Vi tog bussen 17.50 från Slite till Visby och drog hem till en kompis. Vi umgicks hela kvällen och hade det så sjukt bra, bra för att vara sant faktiskt. Vi pratade, skrattade, spelade och umgicks helt enkelt. Klockan 23.45 gick vår buss.
Vi tog bussen tillbaka till Slite. Var hemma ca 00.25 När jag kom hem så låg min pappa och sov och mamma kollade på film i vardagsrummet. Jag gick in på mitt rum och lämnade väskan sedan så gick jag ut till mamma i vardagsrummet.
Det första min mamma säger är
- Jag är så jävla förbannad!

Och min första tanke är att jag säkert gjort något.. Och jag frågar henne vad det var som hade hänt och då berättar hon att vid ca 23.20 så hade pappa vaknat av att det var folk utanför deras fönster och pratade. Sen kanske 30 sekunder efter så hör både mamma och pappa smällar mot mitt fönster samt mot bilen. Dom springer ut och då har dessa tjejer och killar hunnit sprungit en bit ifrån huset. Mamma och pappa var självklart chockade så mamma skriker

- Vad fan håller ni på med?!

Och då brister en utav pojkarna
- DIN DOTTER ÄR EN HORA

Sedan så "springer" dom därifrån.

Alltså på riktigt. Hur jävla långt skall detta behöva gå? Jag vet vilka dessa är och vi håller på att utreda en massa.
Men ärligt, varför? varför kommer ni hem till mitt hus där jag skall känna mig trygg och kastar massvis med ägg på mitt fönster och skriker till min mamma att jag är en hora? VAD ÄR FELET?! En av dessa killar som var med och kastade har jag pratat med min kurator om tidigare och hon har pratat med han i tidigare perioder om att han skall låta mig vara. I meningen " låt mig vara" är det inte folk förstår? Jag finner inga ord för hur lågt människor kan sjunka. Hur i helvete tänker man som människa när man gör såhär mot en oskyldig? Hur tänker man när man går hem till en okänd och oskyldig människa och äggar hela personens hus?! ärligt vad är felet?! Vart sitter eran spärr och vart går eran gräns? Det som är skönt är att jag vet exakt vilka dessa personer är, dom var inte så diskreta med sociala medier om att det var dom. Jag har också bevis på att det var dom med tanke på vittnen och konversationer på mobiler. Men jag känner såhär, skadestånd, böter, straff det kommer inte hjälpa mig någonting. Det dom gjort sitter kvar. Det kommer alltid sitta kvar. Att man kan trycka ner en människa så hårt som dessa människor gör. Hur i helvete orkar man? Vad vill ni att jag skall göra? Och det sjukaste är att anledningen till att dom gör detta är för att jag skrev på min instagram för 1 ÅR SEN att jag var dj. Jag var musikansvarig på olika avslutningsfester och ungdomsgårdar för att personal samt ungdomar ville det. Och detta får jag för det? Herregud väx upp. På riktigt. Och att ni sitter och skrattar åt självmordsförsök är SJUKT. Det är ni som borde må dåligt INTE JAG. Det är ni som borde ha dåligt samvete, det är ni som borde skita i att gå till skolan för att ni är rädda, det är ni som borde gå igenom den smärtan jag går igenom pga att NI som gjort att jag fått den.
När skall ni låta mig vara? när skall jag kunna få läka mina sår från tidigare perioder? Jag tänker inte vänta tills jag ligger i en kista. Jag tänker inte göra  det. Ni måste inse att det ni gör är helt ofattbart. Det ni gör skadar en människa. Och ni skadar inte bara mig, ni skadar min älskade familj också. Vad har dom gjort? vad har dom gjort er? Visst min mamma och pappa må ha skapat mig men det är inte deras fel. Dom visste inte att dom skulle få ett barn som är så grymt hatad pga sjuka anledningar. Jag finner inga ord på hur krossad och rädd jag är. Låt mig bara vara, SKÖT ERAT LIV SÅ SKÖTER JAG MITT. Jag orkar inte leva livet såhär längre. Varför skall jag gå igenom detta? Jag är en helt vanlig människa. Jag har ett hjärta och känslor precis som ni. Hoppas ni en vacker dag inser vad ni gjort, för detta är inte okej. Inte okej någonstans.

Skärp er nu.

Jag ger inte upp

Jag är stark.          

Bara för att jag använder löshår så är jag varken bitch eller hora. Bara för att jag använder lösögonfransar så är jag ingen hora, bara för att jag går klädd i vad jag vill så är jag ingen hora. Bara för att jag är mig själv så är jag ingen hora. Jag är bra som jag är, jag förtjänar bättre än det här. Jag förtjänar inte att bli nertryckt. Jag förtjänar inte att behöva må såhär. Jag är en människa precis som alla andra. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att kränka någon. Jag skulle aldrig ha mage till att ens kasta ägg på någon annans hus. Jag skulle aldrig be en människa att ta sitt liv. Vet ni varför jag aldrig skulle göra det? För mina föräldrar har uppfostrat mig till att man inte gör så, och jag vet hur det känns att bli nertryckt. Jag är ingen bitch, jag är en sjukt snäll människa. Så ni som inte vet det, lär er det.

Hej allesammans. Nu har det gått några dagar sen mitt senaste inlägg. På 2 dygn så var det ca 2000 personer som läst mitt inlägg. Det var massvis med folk som hade delat och gillat och taggat mig i fina inlägg. Alltså ni e bäst.

Jag vet inte hur många gånger jag varit nära på att ge upp hoppet helt. Jag blev van helt enkelt. Jag blev van med att folk kastade ägg på mitt hus, jag blev van med att folk hängde ut mig på sociala medier, jag blev van med att höra folk skrika efter mig i skolan, jag blev van med alla blickar, jag blev van med att må dåligt. Efter allting som hänt så gick jag in i en depression, en djup depression faktiskt. Det var så jobbigt att vara så hatad av så många pga att jag var "dj".
Och det som fick mig att tappa respekten för så många människor var när dessa 18-23 åringar svarade så sjukt uppkäftigt när jag bad dom ta bort inläggen om mig och bilderna på mig. Kunde få till svar

" hahaha skyll dig själv"
"skiter i hur du mår, du har själv satt dig i denna sits"
"aa du får skylla dig själv"
Detta var några av svaren jag fick när jag bad folk låta mig va. Det är sjukt. Helt jävla jätte sjukt.
Nu idag så mår jag lite bättre, efter allt stöd jag fått från mitt senaste inlägg så kan jag inte vara mera tacksam. Har fått så många fina meddelanden. Blir så glad och så tårögd.
Detta med näthat skall stoppas samt mobbning. Ingen skall få behöva gå igenom det jag gått igenom.
Att folk kommer fortsätta kalla mig "dj-agnes" får jag nog leva med, för ingen kommer nog ta tag i sig själv och inse hur jävla ont det gör. Hatare älskar att hata för att dom e osäkra.
Och jag hoppas för allas skull att ni människor som är vuxna och håller på såhär, ta hjälp. Det är egentligen inte jag som borde gå till bup och kuratorn för att må bra. Det är ni. Ni som inte kan acceptera ett "Nej" och "Låt mig va". Visst jag hade förstått ifall det var 12 åringar som höll på. Men nu är ni 18 till 23 år. Ni skall veta vart gränsen går.
Ännu en gång, tack så jätte mycket till er som stöttat mig och gett mig hopp. Kärlek till er, ni är bäst och ni äger.

Jag är så trött, riktigt trött faktiskt. Rubriken är ganska grov och menar inte på att lägga skuld på föräldrar. Men man börjar undra vad som fått barn/ungdomar/vuxna att kränka någon oskyldig människa så jävla hårt. Hur långt skall det behöva gå? Hur ofta skall man få behöva säga sluta tills någon slutar? Hur ska man göra för att fejka ett leende dag för dag? Hur skall man gör för att må bra?

Varför, varför, och ännu en gång VARFÖR? Varför sitta och skriva till mig att jag skall ta livet av mig för att inte är som alla andra? Varför lägga ut bilder på mig och min familj på sociala medier och skriva att jag är ful och att min familj är likaså? Varför fortsätta med namnet "dj-agnes"?! VARFÖR? I meningen "låt mig vara, jag mår dåligt" är det ni inte förstår? Vad gör ni föräldrar när ni hör att erat barn kränker en annan människa?
Och ni som är 18-23 år, vad gick fel? När man är 18 år så är man VUXEN. När man är 18-23 år så sitter man inte och hänger ut någon och verkligen inte YNGRE människor. Ni skall vara vuxna så vem är det som misslyckat med att förklara det för er? Skärp er på riktigt nu. Är så äckligt trött på att se mitt namn på sociala medier och bilder på mig. Jag är så trött på att ni människor som kränker mina vänner pga att dom umgås med mig. Jag är så trött på er alla. Hoppas att ni lär er en sån jävla läxa. Hoppas ni får SKIT dåligt samvete när ni blir äldre.

Från och med NU så kommer jag polisanmäla ALLT som skrivs om mig för jag e trött på att behöva må såhär dåligt. Jag tänker inte svika det jag lovade min kompis på hennes egna begravning. Jag skall kämpa för Klara.
           

   Hur många gånger har man inte behövt höra från olika människor att det blir bättre? Själva meningen "Det kommer bli bättre" får en att må illa när man redan mår som värst. Nejnejnej man kommer aldrig kunna tänka att "det blir bättre" när man mår som värst och verkligen ligger på botten. MEN hörrni, det blir det fan. Det blir bättre, det känns verkligen inte så i den stunden då man mår som värst, men när man själv märker framsteg så inser man hur mycket bättre det kommer att bli.
Jag mår själv just nu en aning dåligt, men jag tänker inte ge upp. Trots att jag får läsa om mig varje dag och se bilder samt att få höra folk skrika en massa åt mig så tänker jag inte ge upp. Blickarna i skolan gör mig bara starkare, det får mig att känna att folk verkligen lägger ner sin egna tid på att kolla på mig. Dom kollar på mig för att kunna rätta mina brister, men ändå så lyckas dom inte. Jag är så jävla stark. Och jag kommer aldrig att ge upp, trots att jag verkligen ligger på botten så försöker jag få det lilla snöret att hålla när jag klättrar upp.

Jag vet själv om att det finns oändligt många människor där ute som går igenom samma sak som jag nu. Och fyfan vad jobbigt det är. Fyfan den där klumpen i magen man får varje morgon för att gå till det stället där vi lär oss saker, där vi får in så mycket lärdom i våra hjärnor så att vi kan växa upp och bli vuxna och skaffa jobb. Att behöva ha en klump för att gå till ett ställe där vi bygger upp vår egna framtid. DET ÄR FEL. Varför ska vi låta IDIOTER förstöra vår framtid? Varför ska vi höja deras självförtroende för att vi låter dem sänka vårt? Vi alla är starka. Starka så enda in i helvetet. Och ingen skall få förstöra för oss. Det som gäller är att vi måste höja vårt egna självförtroende! Vi måste veta om att vi varken är fula eller horor. För att om vi själva vet det så kan dom inte få oss att tro det.
DU som läser detta exakt just nu, du är så sjukt jävla fin. Du är värdefull och du är gudomligt vacker. Du är inte bara grym, du är en fantastisk människa också. Och JA det är exakt DIG jag menar.
Ställ dig framför spegeln och så tittar du på dig själv och så tänker du
"Ingen annan är som jag, jag är så jävla bra och så sjukt snygg" För sanningen varar längst.
Alla gånger man känt att man inte dugit för någon, alla gånger man bara vill hoppa. Tänk att alla dom gångerna så har vi själva valt att inte ge upp. För vi finns här idag. Tillsammans är vi alla starka och vi ska bekämpa mobbningen.

Om det är någon som skall ge upp så är det mobbaren själv. Dom skall ge upp med allt sitt hat mot oskyldiga människor, dom skall sluta trycka ner andra för att kunna komma högre upp själv.

Vi lever nu idag, och vi skall inte avsluta vårt liv pga dom som vill komma högre upp själva. Varje gång någon säger till dig att du är ful och lyckas få dig må dåligt så ställer dom sig på dina axlar och hoppar. Men DU kan själv välja att gå undan när personen är i luften och ramlar. Visa att du är stark. För du är stark.

Du får jätte gärna höra av dig till mig om du mår dåligt eller liknande så kan jag försöka hjälpa dig. Och om jag inte riktigt kan hjälpa så ska du veta att jag lyssnar och finns där för dig.

Ni kan nå mig på antingen Facebook eller Kik, till er som kanske inte har internet jämnt får jätte gärna skriva till mig på Facebook eller Kik så lämnar jag ut mitt nummer.

Facebook: Agnes Du Vet Lehrberg

Kik: agneslehrberg

  Kan jag le när jag mår skit, så kan DU också det!

Well nu tänker jag inte vara tyst och fejka dedär leendet på läpparna. Jag går nu genom grymt mycket nätmobbning på sociala medier samt "fysisk" mobbning i skolan. Ni som går in på detta inlägg har nog hört om namnet "DJ-Agnes" well that's me. Men det såkallade "namnet" används inte till något bra, det används som narr. Jag har nu sen Juli fått gått och höra å läsa ÖVERALLT DJ-Agnes.Visst fine, namnet DJ-Agnes är ingen big deal, men när det används till mobbning och narr då klarar jag inte av att hålla det inne. På riktigt nu alltså. Till er människor som sitter och skriver ut att jag är en hora, slampa, fitta, dålig dj osv. Vart sitter respekten hos er? Hur tror ni det känns för min älskade familj att få höra så mycket skit om sin dotter, syster, kusin, barnbarn, systerdotter, guddotter m.m? Hur tror ni det känns? Och allt detta skit startades när jag skrev ÄRLIGT på min instagram profil att jag är DJ på Gotland. JA jag är DJ, fast ingen utbildad. Jag spelar musik på ungdomsgårdar, ungdoms fester för att jag vet hur man gör, jag vet hur man fixar med ljudet, jag vet hur man höjer basen osvosv, och det vet nog ganska många. Jag har själv proddat 2 låtar, men det är som sagt 2 nybörjare låtar som jag själv väljer att inte visa någon. Men ändå, varför skall jag få sitta och ta en massa skit för att jag var ärlig i min instagram profil? JA jag är DJ på ungdomsgårdar och det kallas DJ på ungdomsgårdarna när man sköter musiken.. SÅ VAD ÄR FELET?! Vad är meningen med att slösa sitt syrefattiga lilla liv på att kommentera att jag är sämst osv? Har ni ens hört mig? På riktigt är så trött på att läsa om mig själv överallt angående att jag är en sån dålig DJ, att jag är en hora, fitta, slampa osv pga en liten jävla text. Jag tänker inte sluta spela musik på olika gårdar eller avslutningsfester pga er idioter som försöker sabba allting för mig.

Till er som skriker efter mig i skolan.
Hur mår ni? Hur går det? Hur känns det att trycka ner en människa så djupt ner när hon bett alla runt om att sluta? Hur känns det att ni får en människa att må så fruktansvärt dåligt så h*n inte vill gå tilll skolan? Säg mig hur känns det? Och till er människor som ger mig såna grova blickar samt skrattar åt mig, hur mår ni? hur känns det? vad får ni ut av detta?
Jag mår inte alls bra nu, jag mår så grymt dåligt. Jag vågar inte ens gå till skolan längre pga allt skrikande efter mig och allt som skrivs om mig. Alla falska anklagelser m.m Nu snackar vi om att detta är gymnasiet, detta är alltså folk från 16 år upp till 18/19 år som håller på. Borde inte vi börja bli vuxna? Eller tycker ni att det är okej att mobba någon? På riktigt, jag tänker dela med mig utav lite som skrivs om mig VARJE dag, Men detta är bara oändligt lite utav det som skrivs. Lär redigera texten senare och sätta in flera bilder. Men här är i alla fall lite.

Kanske dags att ni öppnar ögonen och inser vad ni faktiskt sitter och skriver ut om mig. Och detta är bara en sån sjukt liten del. Och jag vill inte polisanmäla för jag vet att polisen ändå kommer att lägga ner allting så det är inte ens värt.