Idag är det EXAKT 1 år sedan skiten å mobbningen för mig började. 1 år av så mycket sorg, 1 år av så mycket känslor, 1 år av sån oändlig smärta.. men även 1 år av ren styrka.

Idag för exakt 1 år sedan så blev jag uthängd på sociala medier. För 1 år sedan så hade jag ingen aning om vad som skulle hända. Jag hade ingen aning om att jag skulle bli ett sånt grovt offer. Någonting jag är så glad över är att jag lever, att jag tog mig igenom all mobbning. Jag var så säker på att jag skulle ge upp. Från att blivit trakasserad varje dag till att kunna le och må bra igen var ingenting jag trodde. När man sitter i den sitsen som jag och många andra suttit/sitter i så har man ingen livsglädje kvar. Att gå i skolan och känna sig så otrygg, att komma hem å känna sig otrygg har satt sina spår.

Jag kunde gå vart som helst och ändå så skrek folk efter mig, dem skrek att jag var en hora, horunge, slyna, skitkass dj osvosv. När man fick höra såna ord varje dag så började man tillslut tveka på sig själv. Är jag en hora? Är jag en skitkass dj? Är jag så värdelös som alla säger?

Jag levde i ett helvete. Ni anar ej hur dåligt jag har mått. Men jag är ändå så sjukt stolt över mig själv att jag tog mig till skolan.
Det som skrevs om mig på sociala medier var bara sjukt. Jag kom ihåg när jodel kom till Gotland, det stor bara om MIG. Även snapchat. Folk skapade konton om mig på instagram och la ut massa bilder på mig och skrev de ena å de andra. Folk ringde till mig dygnet runt och sa sjuka saker. Folk tog massa bilder på mig när jag gick i skolan osv. Folk började mobba mina nära för att dem var så nära till mig. Min älskade kusin blev mobbad i sin klass för att hon är kusin med mig.

Folk kom hem till mig å kastade ägg över hela mitt hus och bil. Kan ni förstå det? Folk kom hem till mig.. Folk skrek till min älskade familj att deras dotter är en hora. Folk smutsförklarade mig totalt. Dem sa att jag ljög om våltäkten jag var med om 2013. Dem sa så sjukt mycket om mig som inte var sant. För mig kändes det som att hela Gotland vände sig emot mig. Jag kände mig så äckligt ensam och så sjukt värdelös. Jag kände mig som en vägg man bara spottade på.

Och alla dessa blickar jag fick stå ut med, i skolan, påväg hem från skolan, på stan, i affärer, på båten, på bussen ÖVERALLT. Alla dessa människor som stod och skrattade åt mig.

Och att allt detta utlöstes pga att jag skrev ut att jag var DJ. Visst "DJ-Agnes" kunde jag leva med, men just detta med att hoppa på mig och min familj med falska anklagelser.

Efter allt detta så var inte jag sugen på att fortsätta mitt liv kan jag säga.
Jag gick in i en sån djup depression. Jag satt hemma och planerade min egna begravning, jag satt och skrev ner allting på ett papper hur jag ville ha det och vilka jag ville skulle komma. Jag skrev även ett självmordsbrev som jag var beredd på att lägga fram på mitt skrivbord vilken dag som helst. MEN jag insåg att jag ALDRIG skulle kunna göra det mot min familj å mina vänner. Varför skall dem som hjälpt mig behöva få straffas med sorg för att vissa människor inte har någon respekt i kroppen och trycker ner oskyldiga människor till botten. Men här hörreni, här sitter jag idag. Även 1 år äldre med så mycket styrka i min kropp. Jag har aldrig någonsin varit såhär stark. Utan min familj och mina vänner hade jag ALDRIG suttit här idag.

Men ni skall veta att detta har satt spår i min kropp och hjärna. Jag känner mig otrygg hela tiden och jag har utvecklat en socialfobi. Kan inte lita på folk längre och det är pga att vissa "vänner" man haft har själva varit med och mobbat mig.

Och till er som bara stått och sett på när folk skrikit på mig, ni är inte oskyldiga någonstans. Ni har valt att inte sätta stopp. Har verkligen insett så mycket under detta år att vissa människor kan vara så sjukt fega.
Men som sagt, tack till er alla som stöttat mig till 110% tack till er alla som delat mina tidigare blogginlägg, ni gjorde alltså så att folk i Norrland fick höra min berättelse. Ni är guld värda allesammans. Och till er som mobbat mig.. Nej tänker inte lägga ner min obeskrivligt dyrbara tid till att ens berätta vad jag tycker om er.

Kom ihåg alla människor där ute, DET BLIR BÄTTRE. Till er människor som är drabbade, ta kontakt med en vuxen. Jag lovar er att det kommer bli bättre, det blir alltid bättre till slut. Och blir det inte bättre så är det inte slut än.

Klarade jag mig så klarar ni er också. Alla är lika värda och ingen skall behöva gå igenom mobbning.

Jag är grym, och det är DU också.

Tack  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej allesammans! Long time no see. Jag mår hur bra som helst. Hade en föreläsningturné nu i våras som gick hur bra som helst. Jag jobbar för nuvarande på en förskola här på Gotland och har gjort det sen 21 Januari. Vi får se vart mitt liv tar vä...

Detta inlägg är väldigt väldigt känsligt och sjukt jobbigt för mig att skriva.   Vet inte ens ifall det finns någon som fortfarande läser denna blogg, skulle inte förvåna mig ifall ingen gör det då jag aldrig uppdaterar. Just nu är det väldigt ...

Nej och återigen nej. Vi som blir utsatta för mobbning, psykisk ohälsa, självskadebeteende, självmordstankar, ätstörningar, diagnoser m.m, det är inte vi det är fel på. Det är samhället vi lever i som är förstört. Barn, ungdomar och vuxna tror att ba...

"Det var mörkare än färgen svart, bubblan var mera som en fyrkant jag kunde inte ta mig ut snälla hjälp"   Mörker, allt var så mörkt. Kunde inte styra mina känslor. Kunde inte hitta ljuset. Vart var jag? Vem var jag? Vad ville mörkret?   Allt...

Vilka är vi? Vad gör vi? Vad vill vi komma fram till? Vad är vårt mål? Vilka vill vi nå ut till?   Mobbad på nätet & IRL styr jag och 3 andra tjejer som heter Carro, Elin och Elara.Vi åker ut till olika skolor samt bibliotek och förel...