En lång vecka har nu passerat. En lång och sorgsam vecka. Frågor utan svar, och svar utan mening. Well. Dom flesta vet nog vad som hänt. Men till er som inte vet läs vidare.

Lördag 12/3-16

Jag och mina vänner hade bestämt i ca 1 vecka att vi skulle ses på lördagen. Vi alla skulle umgås och ha det så sjukt bra. Vi tog bussen 17.50 från Slite till Visby och drog hem till en kompis. Vi umgicks hela kvällen och hade det så sjukt bra, bra för att vara sant faktiskt. Vi pratade, skrattade, spelade och umgicks helt enkelt. Klockan 23.45 gick vår buss.
Vi tog bussen tillbaka till Slite. Var hemma ca 00.25 När jag kom hem så låg min pappa och sov och mamma kollade på film i vardagsrummet. Jag gick in på mitt rum och lämnade väskan sedan så gick jag ut till mamma i vardagsrummet.
Det första min mamma säger är
- Jag är så jävla förbannad!

Och min första tanke är att jag säkert gjort något.. Och jag frågar henne vad det var som hade hänt och då berättar hon att vid ca 23.20 så hade pappa vaknat av att det var folk utanför deras fönster och pratade. Sen kanske 30 sekunder efter så hör både mamma och pappa smällar mot mitt fönster samt mot bilen. Dom springer ut och då har dessa tjejer och killar hunnit sprungit en bit ifrån huset. Mamma och pappa var självklart chockade så mamma skriker

- Vad fan håller ni på med?!

Och då brister en utav pojkarna
- DIN DOTTER ÄR EN HORA

Sedan så "springer" dom därifrån.

Alltså på riktigt. Hur jävla långt skall detta behöva gå? Jag vet vilka dessa är och vi håller på att utreda en massa.
Men ärligt, varför? varför kommer ni hem till mitt hus där jag skall känna mig trygg och kastar massvis med ägg på mitt fönster och skriker till min mamma att jag är en hora? VAD ÄR FELET?! En av dessa killar som var med och kastade har jag pratat med min kurator om tidigare och hon har pratat med han i tidigare perioder om att han skall låta mig vara. I meningen " låt mig vara" är det inte folk förstår? Jag finner inga ord för hur lågt människor kan sjunka. Hur i helvete tänker man som människa när man gör såhär mot en oskyldig? Hur tänker man när man går hem till en okänd och oskyldig människa och äggar hela personens hus?! ärligt vad är felet?! Vart sitter eran spärr och vart går eran gräns? Det som är skönt är att jag vet exakt vilka dessa personer är, dom var inte så diskreta med sociala medier om att det var dom. Jag har också bevis på att det var dom med tanke på vittnen och konversationer på mobiler. Men jag känner såhär, skadestånd, böter, straff det kommer inte hjälpa mig någonting. Det dom gjort sitter kvar. Det kommer alltid sitta kvar. Att man kan trycka ner en människa så hårt som dessa människor gör. Hur i helvete orkar man? Vad vill ni att jag skall göra? Och det sjukaste är att anledningen till att dom gör detta är för att jag skrev på min instagram för 1 ÅR SEN att jag var dj. Jag var musikansvarig på olika avslutningsfester och ungdomsgårdar för att personal samt ungdomar ville det. Och detta får jag för det? Herregud väx upp. På riktigt. Och att ni sitter och skrattar åt självmordsförsök är SJUKT. Det är ni som borde må dåligt INTE JAG. Det är ni som borde ha dåligt samvete, det är ni som borde skita i att gå till skolan för att ni är rädda, det är ni som borde gå igenom den smärtan jag går igenom pga att NI som gjort att jag fått den.
När skall ni låta mig vara? när skall jag kunna få läka mina sår från tidigare perioder? Jag tänker inte vänta tills jag ligger i en kista. Jag tänker inte göra  det. Ni måste inse att det ni gör är helt ofattbart. Det ni gör skadar en människa. Och ni skadar inte bara mig, ni skadar min älskade familj också. Vad har dom gjort? vad har dom gjort er? Visst min mamma och pappa må ha skapat mig men det är inte deras fel. Dom visste inte att dom skulle få ett barn som är så grymt hatad pga sjuka anledningar. Jag finner inga ord på hur krossad och rädd jag är. Låt mig bara vara, SKÖT ERAT LIV SÅ SKÖTER JAG MITT. Jag orkar inte leva livet såhär längre. Varför skall jag gå igenom detta? Jag är en helt vanlig människa. Jag har ett hjärta och känslor precis som ni. Hoppas ni en vacker dag inser vad ni gjort, för detta är inte okej. Inte okej någonstans.

Skärp er nu.

Jag ger inte upp

Jag är stark.          

 

Gabriella

20 mars 2016 17:58

Hej.
Jag va grovt mobbad i över nio år. Både fysiskt och psykiskt. Det blir bättre. Om några år kommer det va över. Men du kommer ha är ärren och minnena, för de försvinner aldrig.
Men ge dem inte de dem vill ha och det är att du ska må dåligt. De vill se att du reagerar på det dem gör. Jag vet hur svårt det är. Men det blir bättre!

 

Linnéa Uddin

20 mars 2016 18:21

Hej Agnes. Läste ditt blogginlägg och blev verkligen illa berörd av det du nu måste gå igen. Jag blev själv mobbad/utfryst under min högstadietid när jag gick på Södervärn. Ingen "äggade" mitt hus, men jag fick glåpord skrikna efter mig påväg hem från skolan, och något elakt mail via dåtidens skolmail, Tjelvar. Det sätter dina spår, och kommer alltid att finnas där som ett vecken på ett skrynkligt papper. Det enda jag kan säga är att jag kan relatera till hur du nu måste må, men jag är otroligt stolt över att du vågar prata om det och inte hålla det inom dig. Det glädjer mig att du skriver att du finns kvar och att du inte ger upp. Du kommer utvecklas och bli starkare genom hela livet. Om de andra följer i dina fotspår och väljer att bli bättre människor återstår att se. Det enda man kan göra är att fortsätta vara lojal mot sig själv, och inte ta någon skit. Stå på dig. All lycka! /Linnéa

 

Irene

20 mars 2016 19:16

Agnes. Mata inte trollen. De är säkert avundsjuka på dig...du verkar vara en klok o vacker tjej, med sunda värderingar. Det är så omoget o fegt, som de beter sig. Måste vara jobbigt för dig...men stå på dig. Hoppas det ordnar sig för dig.

 

Martin

20 mars 2016 21:18

Det kommer att bli skitbra. De förtjänar inte din livsglädje, att ta leende ifrån dig. Gör din grej fullt ut, ge kärlek och använd dig av dina erfarenheter i din livsberättelse. Det är många fler sidor som ska skrivas.

 

Erik

20 mars 2016 22:02

Kram. Från en annan dee jay. Kämpa på...

 

Zarah

21 mars 2016 06:56

Usch vad hemskt att läsa detta. Du måste anmäla detta. Skydda inte dom som utsätter dig för allt detta
Blir förbannad för jag undrar vart föräldrarna till dessa ungdomar befinner sig och varför tar dom inte ett rejält dna k ned ungarna!! Anmäl dom. Kram på dig ❤

 

Annika

21 mars 2016 21:51

Har talat med dig vis FB tidigare o säger det igen fortsätt o anmäl. Vet att det är drygt o jobbigt men ju fler anmälningar de får på sig så påverkar detta dem senare i livet. Blir det förr eller senare straffbara grejer hamnar det i deras register. O det ser aldrig bra ut när man kommer upp O vucenlivet. Dessutom visar det bara din styrka gentemot dem. Håller på dig.

 

Myran

22 mars 2016 17:03

Hej! Vad gör skolan åt detta? Är det nån som tar ansvar att få ett stopp på detta? Vilka åtgärder finns? Det är så otroligt sorgligt att människor beter sig så här och ingen tar ansvar.

Vet hur det är att vara utsatt. Dom är avundsjuka på dig. Du är en krigare som inte ger upp, stark för att du vågar säga ifrån och modig som lämnar ut dig så här på bloggen och verkligen visar/skriver att du ger inte upp. Det är bra egenskaper, då kommer man långt i livet. Hoppas dom lär sig det från dig, det behöver dom verkligen. Roligt att du är dj. Hoppas det kan få dig att må bra och att alla jobbiga tankar/känslor försvinner för en stund. Fortsätt med det, låt dom inte få dig att sluta, den energi dom lägger på dig den energin lägger du på dina intressen och visar hur jäkla grym du är/kommer vara. Tänk att inget/ingen får stoppa dig.

 

J.

25 mars 2016 21:05

Namn droppa dom så kommer dom garanterat sluta... Annars kommer nog någon visa dom vart skåpet ska stå! pinsama idioter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej allesammans! Long time no see. Jag mår hur bra som helst. Hade en föreläsningturné nu i våras som gick hur bra som helst. Jag jobbar för nuvarande på en förskola här på Gotland och har gjort det sen 21 Januari. Vi får se vart mitt liv tar vä...

Detta inlägg är väldigt väldigt känsligt och sjukt jobbigt för mig att skriva.   Vet inte ens ifall det finns någon som fortfarande läser denna blogg, skulle inte förvåna mig ifall ingen gör det då jag aldrig uppdaterar. Just nu är det väldigt ...

Nej och återigen nej. Vi som blir utsatta för mobbning, psykisk ohälsa, självskadebeteende, självmordstankar, ätstörningar, diagnoser m.m, det är inte vi det är fel på. Det är samhället vi lever i som är förstört. Barn, ungdomar och vuxna tror att ba...

"Det var mörkare än färgen svart, bubblan var mera som en fyrkant jag kunde inte ta mig ut snälla hjälp"   Mörker, allt var så mörkt. Kunde inte styra mina känslor. Kunde inte hitta ljuset. Vart var jag? Vem var jag? Vad ville mörkret?   Allt...

Vilka är vi? Vad gör vi? Vad vill vi komma fram till? Vad är vårt mål? Vilka vill vi nå ut till?   Mobbad på nätet & IRL styr jag och 3 andra tjejer som heter Carro, Elin och Elara.Vi åker ut till olika skolor samt bibliotek och förel...