Jag valde inte detta, jag valde ingenting. Det var ni som bestämde.

Denna tid mådde jag bra, liten och inga problem.

En lång vecka har nu passerat. En lång och sorgsam vecka. Frågor utan svar, och svar utan mening. Well. Dom flesta vet nog vad som hänt. Men till er som inte vet läs vidare.

Lördag 12/3-16

Jag och mina vänner hade bestämt i ca 1 vecka att vi skulle ses på lördagen. Vi alla skulle umgås och ha det så sjukt bra. Vi tog bussen 17.50 från Slite till Visby och drog hem till en kompis. Vi umgicks hela kvällen och hade det så sjukt bra, bra för att vara sant faktiskt. Vi pratade, skrattade, spelade och umgicks helt enkelt. Klockan 23.45 gick vår buss.
Vi tog bussen tillbaka till Slite. Var hemma ca 00.25 När jag kom hem så låg min pappa och sov och mamma kollade på film i vardagsrummet. Jag gick in på mitt rum och lämnade väskan sedan så gick jag ut till mamma i vardagsrummet.
Det första min mamma säger är
- Jag är så jävla förbannad!

Och min första tanke är att jag säkert gjort något.. Och jag frågar henne vad det var som hade hänt och då berättar hon att vid ca 23.20 så hade pappa vaknat av att det var folk utanför deras fönster och pratade. Sen kanske 30 sekunder efter så hör både mamma och pappa smällar mot mitt fönster samt mot bilen. Dom springer ut och då har dessa tjejer och killar hunnit sprungit en bit ifrån huset. Mamma och pappa var självklart chockade så mamma skriker

- Vad fan håller ni på med?!

Och då brister en utav pojkarna
- DIN DOTTER ÄR EN HORA

Sedan så "springer" dom därifrån.

Alltså på riktigt. Hur jävla långt skall detta behöva gå? Jag vet vilka dessa är och vi håller på att utreda en massa.
Men ärligt, varför? varför kommer ni hem till mitt hus där jag skall känna mig trygg och kastar massvis med ägg på mitt fönster och skriker till min mamma att jag är en hora? VAD ÄR FELET?! En av dessa killar som var med och kastade har jag pratat med min kurator om tidigare och hon har pratat med han i tidigare perioder om att han skall låta mig vara. I meningen " låt mig vara" är det inte folk förstår? Jag finner inga ord för hur lågt människor kan sjunka. Hur i helvete tänker man som människa när man gör såhär mot en oskyldig? Hur tänker man när man går hem till en okänd och oskyldig människa och äggar hela personens hus?! ärligt vad är felet?! Vart sitter eran spärr och vart går eran gräns? Det som är skönt är att jag vet exakt vilka dessa personer är, dom var inte så diskreta med sociala medier om att det var dom. Jag har också bevis på att det var dom med tanke på vittnen och konversationer på mobiler. Men jag känner såhär, skadestånd, böter, straff det kommer inte hjälpa mig någonting. Det dom gjort sitter kvar. Det kommer alltid sitta kvar. Att man kan trycka ner en människa så hårt som dessa människor gör. Hur i helvete orkar man? Vad vill ni att jag skall göra? Och det sjukaste är att anledningen till att dom gör detta är för att jag skrev på min instagram för 1 ÅR SEN att jag var dj. Jag var musikansvarig på olika avslutningsfester och ungdomsgårdar för att personal samt ungdomar ville det. Och detta får jag för det? Herregud väx upp. På riktigt. Och att ni sitter och skrattar åt självmordsförsök är SJUKT. Det är ni som borde må dåligt INTE JAG. Det är ni som borde ha dåligt samvete, det är ni som borde skita i att gå till skolan för att ni är rädda, det är ni som borde gå igenom den smärtan jag går igenom pga att NI som gjort att jag fått den.
När skall ni låta mig vara? när skall jag kunna få läka mina sår från tidigare perioder? Jag tänker inte vänta tills jag ligger i en kista. Jag tänker inte göra  det. Ni måste inse att det ni gör är helt ofattbart. Det ni gör skadar en människa. Och ni skadar inte bara mig, ni skadar min älskade familj också. Vad har dom gjort? vad har dom gjort er? Visst min mamma och pappa må ha skapat mig men det är inte deras fel. Dom visste inte att dom skulle få ett barn som är så grymt hatad pga sjuka anledningar. Jag finner inga ord på hur krossad och rädd jag är. Låt mig bara vara, SKÖT ERAT LIV SÅ SKÖTER JAG MITT. Jag orkar inte leva livet såhär längre. Varför skall jag gå igenom detta? Jag är en helt vanlig människa. Jag har ett hjärta och känslor precis som ni. Hoppas ni en vacker dag inser vad ni gjort, för detta är inte okej. Inte okej någonstans.

Skärp er nu.

Jag ger inte upp

Jag är stark.